Kategori: Aktiviteter

Det har nästan blivit en sommarlovs-tradition med en tältnatt vid Gallaberget.

Visst vore det kul att vandra och tälta även vid nya platser men med ett antal medföljande barn blir man lite begränsad om man både vill vandra och tälta. Det blir svårt att bära med både tält och mat och allt annat så det smidigaste är att slå upp tältet inte alltför långt ifrån bilen och sedan göra turer över dagen därifrån.

Det är också ganska praktiskt att ha ett ställe där man vet hur det ser ut och var man kan vandra i närheten, så därför blev det ett återbesök vid Gallaberget.

Tanken var att alla barnen skulle följa med, men kvällen innan kom dottern på att hon istället ville tilbringa tid med en kompis då hon skulle åka på ett läger senare i veckan och efter det skulle kompisen vara bortrest, så det var sista chansen för dem att träffas innan skolan skulle börja sedan.

Vi andra började med att parkera vid motionsspåren vid gallaberget och följa leden som går runt gallabergssjön. Den här gången hade äldsta sonen även med ett ihopfällbart fiskespö och när vi gått runt drygt halva sjön hittade vi ett perfekt ställe att testa det.

Ett plus var att det var gott om blåbär där också, så jag kunde plocka lite blåbär medans barnen testade kastspöt. Det blev inget napp, men det var kanske lika bra det, för det enda vi hade kunnat göra med en eventuell fångst hade antagligen varit att ta hem den till katten. Men de tyckte det var kul att pröva på iallafall.

Tiden gick, och sedan var det dags att vandra vidare mot badplatsen. Trots att vi inte var där förrän framåt ca kl. 18 så var det fortfarande varmt i luften. När vi kom dit var det folktomt, men medans vi var där och badade, och även intog dagens medhavda kvällsmat droppade det in några kvällsbadare.

Efter att vi badade kändes det lite svalare, men vi hittade en fin plats i solen som värmde gott, vilket var tur eftersom vi lämnat de flesta överdragskläder i bilen.

Sedan blev det dock dags att bege sig tillbaka till bilen även för oss. Dock inte för att åka hem, utan för att packa upp tältet och sätta upp det i den välbekanta glänta där vi tältat även tidigare år.

Allt gick fint förutom att vi hade missat att det på tältplatsen fanns en vass gren som tyvärr stack hål i tältgolvet när yngsta sonen råkade sätta sig just där, men det gick att laga lite provisoriskt med lite tejp.

Sedan blev det kvällsfika och sedan kortspel i tältet innan det var dags att sova.

Även natten var relativt varm, men det var ändå skönt att ha de varma sovsäckarna att svepa in sig i.

Nästa morgon var det dags för frukost, innan vi begav oss av längs en stig på andra sidan vägen, än den sida där motionsspåren ligger. Här hade jag tidigare år hittat både kantareller och hallon. I år hittade vi dock bara hallon, men det var trevligt att få med en burk hallon hem innan vi begav oss tillbaks till tälten och packade ihop dem. Sedan lite blåbärsplock och en liten matpaus innan vi återigen begav oss till badplatsen för ett dopp.

Vädret var perfekt för en utflykt. Inte för varmt och inte för kallt och med vetskapen att prognosen för kommande dag var regn, så dröjde vi oss kvar lite extra och njöt av solen.

Sedan var det dags att bege sig av hemåt. Tacksamma för den härliga naturupplevelsen. Men det ska väl inte förnekas att man efter att ha sovit i tält även är tacksam för den bekväma säng som man ändå har att komma tillbaka till.

Man behöver inte åka så långt när man ska ut på en liten sommarutflykt. Ofta finns det både intressanta och roliga resmål i närområdet.

Denna dag skulle vi ta oss en liten tur till Kumla. Det var yngsta sonen, jag och så farsan. Dottern fick vara hemma och vila då hon haft lite feber dagen innan, men hon lät inte så avundsjuk när vi åkte, och jag nämnde att vi bl.a. skulle besöka svenska skoindustrimuseet.

Och de två äldsta sönerna var Örebro på olika aktiviteter, så det blev en representant från vardera av de tre generationerna Svensöner på utflykten.

Vi började vid Kumla stadspark där farsan parkerade sig på en bänk i skuggan med sitt skiss-block medan sonen och jag fortsatte till det som kallades Kumla Stadslekplats Tivoli, där det fanns linbana, karuseller, en liten studsmatta, balansgångar, träningsmaskiner och mycket mer.

Efter ett tag blev vi hungriga och åt lunch på restaurang Sjösidan, alldeles intill dammen i parken, så det var skönt att det fläktade från vattnet, trots att vi satt i skuggan, då temperaturen iallafall var närmare 30 än 20 grader denna dag.

Sedan begav vi oss vidare till Svenska skoindustrimuseet som var intressant att se, men det gick trots allt ganska fort att titta igenom de tre utställningsvåningarna så vi begav oss tillbaka till parken för lite mer lek. Här fanns även en freesbee-golfbana och minigolf banor så vi hade kunnat tillbringa ytterligare en dag här utan att få långtråkigt. Men så var det dags att åka vidare och hämta den näst äldsta sonen från prova på-idrottslägret ”sommarkul” i örebro.

Redan 2025 hade jag planer på att ta med barnen till Hargebadet som verkade mycket trevligt och som ligger vid Hammar, vid vätterns norra strand, bara en halvtimmes bilresa från Vretstorp.

Den gången nöjde vi oss dock med att ta ett dopp vid Hagabadet i Askersund. Men den här sommaren 2026 så visade termometern en bra bit över 20 grader redan nu i Juni och en kollega som bor vid Harge hade sagt att jag skulle höra av mig om vi hade vägarna dit så kunde vi parkera vid hennes tomt istället för att trängas på turistparkeringarna.

När jag hörde av mig fick vi också en rapport på att vattentemperaturen redan var uppe i närmare 20 grader så det var inget att tveka på.

Jag hade också läst mycket om Harge uddar och att det skulle vara fint att vandra där, så varför inte planera in en heldag vid Harge. Man kan ju inte ligga på stranden hela dagen, så då passar det bra att vandra lite i den skuggiga skogen också.

Tanken var att åka ganska tidigt på onsdagförmiddagen, men så såg jag kvällen innan att det skulle visas en cirkusteater för barn, vid folkets park i Vretstorp och man kan ju inte sticka från Vretstorp när det för en gångs skull anordnas något, så tonåringarna fick sovmorgon och yngste sonen och jag gick och såg ”Den lilla vagabonden” med Caligari och sedan begav vi oss av hem och åt brunch tillsammans innan vi begav oss mot Harge.

Den näst yngsta sonen var på läger i Örebro denna veckan så vi övriga styrde bilen mot Harge.

Väl framme fick vi av kollegan en privat visning av klipp-stranden där de permanent boende brukade ta sig ett dopp, men vi begav oss av mot sandstranden som var lite mer barnvänlig.

Där blev det sol och bad och en glass, innan vi begav oss mot Harge uddar. Jag var lite orolig att det skulle vara svårt att gå vägen mot Harge uddar om det skulle vara mycket bilar, men det visade sig vara en lugn liten grusväg där det var väldigt fint att promenera.

Lite smultron hittade vi längs grusvägen mot Klåvuddens naturreservat.

Vi kom fram till Klåvuddens naturreservat och där ledde en liten stig in skogen längs vättern strand.

Stigen gick bitvis nära vattnet så här hade man också kunnat ta sig ett dopp på sina ställen, även om det mest var sten längs stranden och i vattnet.
Det var dock fint att sitta och ta lite fika, och vinden fläktade bort alla mygg och andra flygfän.

En gammal al vid vätterns strand.

Sedan begav vi oss tillbaka mot Hargebadet och tog ett dopp till innan vi mötte upp kollegan och åt middag på Restaurang Hargebaden innan det var dags att bege sig hemåt.

De dagar det är för kallt att bada i vättern kan man istället lösa en biljett till de tempererade poolerna med vattenrutschkana vid Harge Resort och om man inte fyller upp tiden med något annat finns här också minigolfbana att sysselsätta sig med.

För första gången lyckades vi få ihop schemat så att jag och barnen kunde följa med på kristallkyrkans årliga paddeltur.

Denna gång var planen att paddla en tur på Göta kanal.
Väderprognosen förutsåg idealiskt väder med hyfsat varmt och halvklart väder. När dagen väl var inne var prognosen lite mer moln men först framåt 17-tiden när vi förväntades vara tillbaka i bilarna, förväntades det eventuellt kunna komma lite regn, så regnkapporna lämnades hemma.

Strax efter kl. 8 på lördagmorgonen var vi drygt 20 personer och 8 kanoter som begav oss av från Vretstorp i riktning mot Rotkilens brovaktarstuga vid Töreboda, där vi ställde av en av bilarna för att sedan bege oss vidare till Tåtorps bro alldeles invid sjön Viken.

Där tog vi en snabb fika innan vi lade i kanoterna. Vi fick snabbt upp värmen och paddlingen gick bra. De yngsta fick sitta i mitten av en kanot och kunde paddla lite som de ville, medans jag själv satt bak i en av kanoterna och försökte hålla kursen.

När man ville ta det lite lugnt med paddlandet kunde man stanna till och titta på grodynglen vid kanalkanten.

Vid Vassbacken fanns ett cafe och där inhandlades det glass innan vi begav oss vidare till Jonsboda bro där den medhavda lunchen inmundigades.

Medhavd lunch vid Jonsboda

Lite mörka moln tornade upp sig i horisonten, men enligt väderrapporten var det bara 10% risk för regn såhär dags på dagen.

Precis när vi lagt i kanoterna igen så började det regna även om sannolikheten för regn var ganska låg, men uppenbarligen inte obefintlig.

Det var dock fortfarande varmt så en regnskur sänkte inte humöret utan gjorde bara att det kändes lite mer äventyrligt.

Regnet upphörde också snart och den fläktande vinden hjälpte till att få kläderna någelunda torra.

Med en såpass sen lunch så kändes den sista etappen av paddlingen förbi de blommande oxelträden fram till Rotkilens brovaktarstuga inte alls särskilt lång, även om vi nu sammanlagt hade paddlat åtminstone en dryg mil.

Och här hade vi som sagt lämpligt nog ställt av en av bilarna så vi behövde inte paddla tillbaka samma väg, utan chauförrerna kunde åka i den bilen och hämta upp resterande bilar, inklusive kanotkärra.

Väl tillbaka vid Rotkilens brovaktarstuga så kom det en rejäl skur, men nu var klockan såpass mycket att väderprognosen hade förutsagt en ganska hög sannolikhet för regn, men här fanns ett stort träd man kunde ta skydd under, och nu var ju även bilarna på plats.

Sedan var det bara att lasta kanoterna på kärran och bege sig hemmåt.

Kvällen avslutades med att se den klassiska svenska filmen ”Göta Kanal – eller vem drog ur proppen” som hade nämnts under turen, där en kanotist är allt annat än lyckosam på sin paddeltur på Göta kanal.

Vi hade dock en riktigt lyckad dag och några av deltagarna började redan prata om att de definitivt skulle följa med på nästa års paddeltur.

Man inser att denna blogg inte uppdateras så ofta när inläggen från de årliga utflykterna till Gallabergssjön hamnar direkt efter varandra. Så lika bra att göra ett inlägg till innan det är dags för nästa års Gallabergstur…

Denna onsdag i fruntimmersveckan 2025 var barnen hos sin mamma så farsan och jag gav oss av på en utflykt till Ramundeboda klosterruin intill Borasjöns strand strax söder om Laxå. Utomhustemperaturen hade sjunkit från veckan innan så att den nu åtminstone var närmare 20 grader än 30 grader och den eventuella åskskuren som prognostiserades skulle isåfall inte komma förrän på eftermiddagen. Med andra ord ganska bra utflyktsväder så på förmiddagen gav vi oss av söderut mot Ramundeboda klosterruin.

På plats vid klosterruinen så är där även en dam och en herre, och mannen frågar om vi vill att han ska ta ett kort på oss, så att vi båda kan vara med på samma bild, vilket naturligtvis kan vara trevligt. Innan vi går vidare mot fiket så frågar vi lämpligt nog om de vill att vi tar ett kort på dem tillsammans, vilket de gärna ville.

Ramundeboda kyrka flyttades dock härifrån till Laxå, redan i slutet på 1800-talet så turen fortsatte till Laxå där vi snart hittade den flyttade kyrkan och därefter tog en promenad runt Laxå, vilket gick ganska fort.

Förutom kyrkan så gick vi förbi Laxå tågstation röda korsets second hand-butik och biblioteket, även om det fanns ett litet bibliotek även på tågstationen. Matutbudet i Laxå verkade dock främst vara antingen asiatiskt eller pizza/kebab/hamburgare så lunchen intogs på Viby krog.

Tanken var att ta en hiking-runda med barnen runt Gallabergssjön även 2025 och helgen v. 29 passade bra med kalendern. Dock låg väderprognosen för helgen på 29 grader och solsken, så även om jag inte brukar låta några hinder komma i vägen för en plan, så var tanken att lägga ner projektetet ganska nära.

Men efter noggrant övervägande bestämde vi oss ändå för att ge oss av. Dottern hade dock lite ont i magen så hon valde att stanna hemma. Men vi andra gav oss av, efter en stadig brunch, med väskan packad med badkläder och mängder med dricksvatten.

Och det var inget vi ångrade. Hela leden är i princip i skuggan, det blev många vattenpauser och när vi gick längs vattnet mot slutet av leden så fläktade det t.o.m. lite från sjön. Och oj vad skönt för alla att hoppa i plurret efter de ca 4 km.

Sedan begav vi oss av tillbaka till bilen som vi hade ställt där motionsspåren tangerade vägen till gallaberget. För äventyret var inte över. Tanken var att vi även skulle tälta i skogen. Och passa på att plocka lite bär.

Vi valde samma glänta, en bit in i skogen, som förra året och efter tältresning var det dags för middag. Valet av middag var inte en favorit bland alla barnen, men som tur var hade vi även med riskakor, ballerinakex och lördagsgodis etc. så alla blev nog mätta på ett eller annat sätt iallafall.

Men det medhavda vattnet gick åt i en rasande takt, då vi även värmde maten med ”flameless heater” som ska aktiveras med någon dryg deciliter vatten.

Sedan softade vissa vid tältet medan jag själv gav mig ut bland hallonsnåren. Vid ett ställe där det växte hallon fanns en, något murken, stock så jag tänkte att man kanske kunde sätta sig på den en stund medans man plockade hallonen. En viss besvikelse var det dock när den gav vika och visade sig inte hålla att sitta på. En större besvikelse var det att den tydligen var hem åt ett gäng getingar (eller andra vilt surrande insekter, jag stannade inte kvar och studerade dem) utan gav mig raskt därifrån när de visade sin ilska över att ha fått sin stock söndersutten så jag klarade mig undan med ett litet stick i handen som snabbt gick över.

Fördelen med att ha med tältet är att barnen snabbt tröttnar på att plocka bär. Och är man ute på en dagstur kan de sitta och vila på någon filt medans man själv plockar, men där blir de ofta störda av både myror och flugor, så med ett medhavt tält kan de ligga i skydd för dessa varelser och håller sig lugna lite längre. Visserligen blev tälten varma då solen fortfarande var uppe, men då kunde de iallafall välja, ett bastuvarmt tält eller att sitta ute bland myrorna.

Solen sänkte sig dock under trädtopparna och tälten blev lite mer behagliga att vistas i.
Nattens prognos var 15 grader Celcius och även om det inte var särskilt kallt hade det ju varit praktiskt att ha 22 grader dygnet runt istället för 15 grader på natten och 29 på dagen.

Nästa dag inleddes med lite bärplockning och frukost, och nu började jag verkligen fundera på om vattnet skulle räcka fram till kl. 12 då vi hade tänkt bege oss hemåt, men då visade det sig att S på eget initiativ tagit med sig en dryg liter vatten i sin lilla väska så hemfärden behövde inte tidigareläggas, vilket var skönt.

Efter frukost begav vi oss direkt till Gallabergssjön, utan att ta omvägen runt hela sjön denna gången. Prognosen för dagen var bara 28 grader Celcius men det var ändå skönt att hoppa i vattnet innan vi begav oss hemåt för att avnjuta lunchen (i skuggan) i trädgården.

Sommaren 2024 tänkte vi ta en tur med lite vandring och att sova i tält. Man behöver inte ge sig av till fjällen för att vandra utan det kan räcka med att bege sig till närmaste led.

Vi begav oss till gallaberget utanför Vretstorp. Tanken var att sätta upp tältet inte alltför långt ifrån bilen och sedan gå runt gallabergssjön med mindre packning. Då det var så nära hem så delade vi istället upp hajken i två delar.

Vi parkerade bilen någon kilometer från gallabergssjön och gick och gick och badade utan att ta med vandringspackningen. Sedan gick vi tillbaka till bilen och tittade under tiden efter lämpligt ställe att sätta upp tältet. Ett förslag var vid en bäck som rann från gallabergssjön, för även om man har med allt dricksvatten så är det alltid en fördel att slå läger nära vatten t.ex. för att kunna diska eller skölja av sig.

Dock valde vi istället att slå upp tältet lite längre bort från vattnet vid en plats där vi hittade hallon. Vi åkte hem och kompletterade utrustningen lite och sedan tillbaka och slog upp tältet.

Myggorna flockades utanför tältet men tältet höll myggorna utanför. Det var en ganska varm agustinatt så även vi som hade sommarsäckar behövde knappast frysa, men det var ändå skönt att kunna dra på ett underställ under de kyligaste småtimmarna.

Det kan vara svårt att förstå tjusningen med att sova i tält. Man ligger inte bekvämt och det är bökigt om man ska ut och kissa på natten, men om inte annat så lär man sig uppskatta bekvämligheten man har i sin mjuka säng i hemmet lite mer.

Då vi var så nära hemmet åkte vi hem och åt frukost i trädgården och packade om lite för att vandra runt gallabergssjön utan sovpackning. gasolköket och turmaten fick dock följa med så att vi kunde stanna och ta en ordentlig lunchpaus efter halva vandringen.

Vi kom tillbaka till badplatsen efter att ha gått ca 4 km runt hela sjön och då var det skönt att hoppa i plurret.

Sedan tillbaka till bilen och så plocka någon liter hallon innan vi begav oss hem igen.

I början av Juli 2024 gjorde min far och jag samt mina två äldsta barn en resa till Småland för att besöka de trakter där min far växt upp. Det är i det ”småländska glasriket” eller närmare bestämt Uppvidinge kommun bestående av bl.a. samhällena Alstermo, Älghult, Lenhovda och Åseda.
Vi passerade även Vetlanda och Nye, där min mor växt upp.

Första fikapausen, eller snarare frukostpaus, eftersom vi givit oss av i ottan för att komma en bit söderut innan klockan skulle bli alltför mycket blev Högalofts rastplats utanför Tranås. Här kom farsan på att han glömt sin matsäck hemma, men jag hade med lite extra så alla kunde bli mätta medans vi beskådade utsikten över Tranås och sjön Sommen.

Nästa stopp blev Lindshammar där resterna av ett av Smålands numera nedlagda glasbruk fanns och vi beskådade även det nedlagda glasbruket i Alsterfors innan vi kom fram till glasbruket i Målerås där vi både kunde fika, handla i souvenirbutiken och se glasblåsare ”in action”.

Resan fortsatte till Orrefors och Orrefors hotell och restaurang där det bjöds på buffé med en blandning av thailändsk mat och svensk husmanskost. Därefter en promenad genom Orrefors för att beskåda det bygge där ett nytt glasblåseri ska nyöppnas, ett stenkast från det avsevärt större och sedan länge nedlagda Orrefors glasbruk.

Efter att ha checkat in på Orrefors hotell tog vi sedan en tur till Kosta där vi tittade på Kosta Boda Art Gallery, Kosta Outlet och fick i oss lite mat innan vi begav oss tillbaka till Orrefors Hotell för lite vila på hotellrummen efter dagens strapatser. Innan vi var tillbaka gjorde vi dock ett badstopp vid Orranäsasjön trots att det inte var någon högsommarvärme i luften.

Efter en god natts sömn och en stadig hotellfrukost begav vi oss mot Alstermo där min far växt upp. På vägen dit passerade vi Fröseke där min far höll en liten föreläsning om hur man kunnat tillverka fönsterglas genom glasblåsning framför statyn av en glasblåsare som rests till minne av Kronofors fönsterglasbruk som legat i närheten.

I Alstermo fick vi en visning av ”missionshuset” och sommarhemmet vid Alstervik där min far tillbringat mycket tid under sin uppväxt och vi stannade också till vid det, numera utbyggda huset i Alstermo där min far växt upp.

Vi besökte också Alstermo bruk som fortfarande tillverkar klassiska Alstermo-väskor och förvaringsboxar med mera. Alstermo Bruk grundades ursprungligen som handpappersbruk år 1804 och är därmed ett av Sveriges äldsta företag. Man har också producerat fiberpapp, vilket bland annat har använts för produktion av den klassiska Unica-boxen.

Från Alstermo åkte vi vidare till Åseda där min far gått i realskolan, tog en promenad genom samhället och tittade bl.a. på en vändskiva för lok som man sparat som minne av när järnvägen gick genom Åseda och vi intog en välsmakande och stadig lunchbuffé vid Hotell Olof.

Under hemvägen regnade det en del så det blev inga fler badstopp, vilket gjorde att vi kom hem lite tidigare än beräknat, men vi köpte iallfall med oss lite fika från nyefiket och stannade för fika på Högalofts rastplats även på hemvägen.

På skolan där äldsta sonen går brukar 9:orna mot slutet av vårterminen genomföra en frivillig hajk, en vandring med övernattning i tält eller vindskydd, som en del av friluftsundervisningen i ämnet idrott och hälsa och som en liten klassaktivitet, och så även i år. Dock var sonen tveksam till att delta, främst för att de kompisar han umgås mest med var tveksamma till att delta, men kanske också för att han kände sig osäker på det kan vara. För vi har varit ute en del i naturen genom åren, men oftast dagsturer och inte med övernattning.

Och eftersom de tre yngsta barnen var med sin mamma på lajv under kristi-himmelsfärdshelgen och sonen var hos mig så passade det bra med en vandring med övernattning vid gallaberget natten mot lördagen. Om sonen visste att han hade ett tält som han visste hur det fungerade så kanske han skulle kunna locka med någon av sina kompisar så att de kunde delta i hajken.

Jag hade på rea i början av året köpt ett 4 manna tält hos Outnorth, då jag hade tänkt försöka få med åtminstone de två äldsta barnen på några turer under sommaren, så detta blev ett ypperligt tillfälle att testa detta tält, då det två-manna Hillebergstält jag hade kvar från tiden jag läste friluftsliv på folkhögskola i början på 2000-talet är ganska litet, även om det fungerar bra att sova i.

Visserligen upptog det nya tältet större delen av utrymmet i ryggsäcken, och resten av ryggsäcken av ajungilak-sovsäcken och maten, men då sonen kunde bära sin sovsäck samt trangiaköket och med liggunderlagen utanpå ryggsäckarna så fick vi med det vi behövde. Det skulle vara fint väder och kanske ca 5-7 grader under natten så vi räknade med att vi inte skulle behöva så mycket andra kläder än de vi hade på oss, förutom varsitt underställ och varsin vindtät fjällrävenjacka. Badbyxor och handduk tog vi också med, då tanken var att gå runt Gallabergssjön.

Sonen som nyligen börjat övningsköra körde bilen och vi parkerade någon kilometer från sjön där motionsspåren börjar. Väl framme vid sjön kände vi på vattnet. Vi hade fått upp värmen av vandringen och när man kände med handen så kändes det inte särskilt kallt alls. Vi bestämde oss för att bada. När man gick i med fötterna så var det desto kallare, men nu var det ju ingen återvändo så det var bara att doppa sig. Och väl uppe ur vattnet så kändes det riktigt varmt och skönt igen.

Nybadade 2024-05-10

Sedan traskade vi på runt sjön. Vi kom fram till vindskyddet vid sjöns östra sida, men det kändes mer inbjudande att slå upp tältet en bit därifrån och sova i det.

Tältet var rymligt med en väl tilltagen sitthöjd och en stor absid där man kunde lägga packningen.

Så var det dags att tända stormköket och värma på påsmaten. Lite chips och choklad slank också ner.

Sovsäckarna gjorde sitt jobb så det var inte särskilt kallt under natten, och när man vaknade till av att det kändes lite kyligt var det bara att kura ihop sig och snart var det morgon igen.

Jag hade lite frilufts-frukostpåsar med mysliblandning med choklad där det bara skulle tillsättas vatten, så vi värmde på vatten till det och lite snabbkaffe till sonen hade jag också fått med, medans jag prövade att göra lite granbarrs-te (i brist på tallbarr).

Sedan blev det vandring tillbaka till bilen. Trots att det var länge vi var på tur hade vi inte glömt packa med någon essentiell utrustning som vi saknade. Kniven var med så vi kunde tälja en pinne att röra i maten med. Vi åt all mat med medhavd sked, så gaffel hade vi inte behövt med.
T.o.m. en tvättsvamp hade vi kommit ihåg att ta med så vi slapp diska med mossa.

Så får vi se om det turen gav mersmak för sonen så att han åker på skolan hajk. Om inte annat så vill han förhoppningsvis följa med på fler turer i sommar.